Två idioter med kompisar!
Den ena trodde hon var en kille och därför kallades hon Jonte.
Den andra var värre än så för hon trodde hon var hund. Hon lyssnade till namnet Fiffi.
Ja... denna historia om Jonte och Fiffi med sina "normala" kompisar börjar med att Jonte sov skönt i hennes säng.
Hon vaknade lugnt men var fortfarande trött. Hon somnade om och märkte att när hon vaknade så var klockan halv 8. Fick lite bråttom så hon skyndade sig att fixa sig iordning. Jonte blev sur för hon fick inte göra sin normala minipromenad med grodan som hon äger. Hennes mamma skötte den delen eftersom Jonte inte var uppe i tid. Men, men... Ingen större skada skedd. När Jonte skulle bege sig iväg till Rosvalla för att bowla med sina coola polare så använde hon sin svarta springare. En svart tvåhjuling som hon kallade Victoria Monark. Victoria var lite vinglig denna dag. Hon hade nämligen inte blivit så väl omhändertagen av sin s.k. matte. Plus att det var snorhalt ute. Springaren tog sig ända till Stenkulla innan den gav upp. Den svimmade och Jonte reagerade alldeles för långsamt! Båda föll pladask på marken! En stor grön dinosaurie dundrade förbi precis bredvid pladask-området. Dinosaurien var full med folk. Som antagligen såg det hela. Jonte fick ändå kanske snart liv i Victoria igen och skyndade vidare. Nästa pladask.område blev vid Rosvallas ingång. Victorias bakhjul ville inte vara med längre och det fick både Jonte och Victoria att falla igen! Betalning för denna uppståndelse fick Jonte genom att hon nu i flera dagar kommer ha ont i handled, knä och höft.
Men annars var allt som det brukade vara. Victoria mådde perfekt!
Jonte låste den och gav sig sedan i akt med att vänta på att folk skulle komma. Den första hon mötte var Sofia. Sofia och Jonte gick in till bowlingshallen och väntade på att fler levande varelser skulle framträda.
Det dröjde inte lång till förens Jonte såg sina två "normala" kompisar Benny och Fanken. Det var glada och fliniga. Efter ytterligare ett tag kom Fiffi in i bilden. Hon stod där som ett fån och blev rädd för en papperslapp som hon klev på. När hon väl tog sig i säkerhet hos sina kompisar så var hon som hon brukade... typ helt väck.
Efter ett tag kom bowlingmannen och öppnade dörren. Jonte och c:o gick vidare in!
Där blev det till att vänta på Lillaliiill. Hon kom och vi gick för att kontakta våra banor! Banorna var villiga att låta oss spela.
Det blev en konstig uppdelning... för det var en bana som bara ville att två stycken skulle spela på den. Den banan fick Jonte och Fiffi använda. De andra tog den som var bredvid. Det blev en sjuhelsike match kan jag lova! Det var jämnt mellan Jonte och Fiffi ett bra tag... men sen tröttnade banan på att hålla allting så jämnt så den bestämde sig för att låta Jonte ta övermakten. Jonte tog hem segern med ett elakt flin på läpparna. När Rosvalla inte längre var aktuellt för detta gäng så gick de vidare mot Mackedonken. En åsna där man kan äta sig mätt så fett!
de åt och åt och åt tills inte ville betala mer. Det tog lång tid att äta upp allt så de blev sittande där ett bra tag. Vid två skilda bord. Vid det här laget hade Fanken blivit kidnappad av en silvergrå megasköldpadda. Hon kommer därför aldrig mer att nämnas i denna historia om det två idioterna och deras vänner.
När alla 4 var mätta och leende lämnade de åsnan för att bege sig till andra dimensioner.
De splittrades och gick skilda vägar. Lillaliiill och Benny gick för att lära sig slå ner folk som vill hälsa på dem. 
Fiffi och Jonte gick för att gå.
Därför kommer det nu bara att nämnas en massa om en viss kille och en viss hund. 
De tog en via-väg förbi ett märkningsställe. Ett mycket mystiskt ställe där man blev märkt i örat. Det gjorde varsin märkning och de tyckte att det brände och rann blod. Men det var bara inbillningar. Det brände... men det kom aldrig något blod!
Deras mål var att nå koncentrationsfängelset inom en snar tid. De hade 45 minuter på sig!
De hann i tid och de gjorde som de blev tillsagda. Tog varsin karta och började undersöka de röda ringarna på dem. De tyckte nog att det var konstiga att personalen på fängelset hade ringat in vissa delar.
Första platsen var lätt... de skrev ner vad de hittade och gick vidare. De fick lite problem med apor som gillade att kasta snö...
Men de lyckade skaka av sig aporna och gick sedan vidare till plats nummer 2. Innan de hann dit köpte de sig varsin läskeblask för det var det starkaste de ville ha.
Däremot fick Jonte sig en rejäl tankeställare när försäljaren frågade henne vad kvadratroten ur 46 var... Jonte blev paff. Ska man kunna sådant tänkte hon? Gick därifrån och fuskade genom att använda en supermodern nyhet som kallas "använd mig vid alla nöglägen"
Hon fick reda på att det var omöjligt att få ett jämnt tal... så hon sket i gubben.
De nådde plats 2 och fixade en tjusig intervju med Gert Fredriksson. Intevjun hölls främst inne i Jontes huvud. Men Fiffi tog en supersnygg bild som Jonte tänker skicka iväg så att den blir till en plansch och sedan hänga upp den ovanför sin säng i hopp om att den kommer att ramla ner så hon kan börja stampa på den.
De gick vidare...
nådde ett hinder som var svårt att övervinna... nämligen lyckan att gå på vatten. De stannade där ett bra tag och Fiffi blev en kungspudel på fruset vatten!!
Det dröjde inte så jättelång stund innan de båda idioterna tröttnade på vattnet och begav sin till vårdcentralen.
Där, utanför dörren, märkte de att varken någon av dem led av något... så de gick vidare. De hade nu bara de röda ringarna 4 och 5 kvar att undersöka. Men vägen till nummer 4 var lång och plågsam. Det tog lång tid, de klagade på mycket... men det gav inte upp! De stod på sig och masade sina ben över snö och grus!
De kom fram till elektriska ålens magnifika högkvarter!
De var tvungna att gå underground! Rädsla väcktes... mod kom... de tog sig genom ålens in- och utloppsrör.
Där fick de se att ålen faktiskt inte var farlig... utan värnade om allas miljö och om småkryp.
De hade en plats jvar att undersöka. Vägen dit var kortfattad och tråkig. Men det sket de två idioterna i. Deras idioti gjorde vägen snabb.
De var däremot tvungna att lära sig räkna till mer än 4. De hade fått en uppgift att räkna containrar där alla levande varelser gör sig av med ägodelar de inte tycker är bra längre. Ägodelar de vill ha sönder.
Jonte och Fiffi klarade utmaningen galant och fortsatte vidare... nerför forsen. Vid forsen var det så fint att de bestämde sig för att föreviga ögonblicket. Det skrev sina namn i snön och kastade pinnen i vattnet!
De hade nu undersökt alla de röda ringarna och var nöjda och glada med livet. De bestämde sin för att gå tillbaka till koncentrationsfängelset för att bevisa att de kan mer än vad personalen där tror. De var en jobbig väg tillbaka... de var tvungna att bestiga Mount Everest minst 3 gånger! Men de hade åtminstonde väldigt roligt. Så de överlevde... även fast deras fötter var genomblöta av både fotsvett och vatten som trängt genom skorna. I alla fall Jontes skor...
Massor av saker sades under hela den här undersökningsresan men det tänker jag inte ta upp nu. Får ta det senare.
När de var uppe vid fängelset igen så gick båda på toa för att göra sina behov. Om de gjorde dem ståendes, sittandes eller liggandes behöver vi inte gå in på.
Efter det så lämnade de sina papper med stolta miner och drog sedan snabbt därifrån så att personalen inte skulle låsa in dem.
Jonte hade hämtat sin svarta springare, som nu var utvilad och stark, och sedan sa de två idioterna "Vi ses imorgon" för att sedan gå skilda vägar!
Där tar vår lilla historia slut....

Några saker som sades och som kan vara helt vrickade är:
 Jag heter Hög, Skit Hög.
Fiffi Bananskal och Jonte Äppelskrutt
My name is Bag, Crap Bag,
"Det var billig på det där stället vah?" "Nja... 90kr." "90!!!!! Jag trodde det kostade 180!" "VAH!? Tycker du att 180 är billigt!!!" "Sist jag tog hål i örat tror jag att det kostade 250!!"
En massa annat sades också... men de är(iaf de flesta) ungefär likartade.

//Berättaren är Haggan-Maggan

BILDER!